Robert och jag sitter och tittar på Desperate Housewives och det är halloweenavsnitt. Halloween i Amerika ser så härligt ut! Alla pyntar, det finns godis att få vart man än knackar på och barnen klär verkligen ut sig. Det absolut finaste är att föräldrarna följer med, utklädda och glada utan gnäll. De följer barnen längs promenaden och låter dem bara gå fram till dörren för att Trick or Treat:a själva.
Hela min uppväxt har jag firat halloween. Jag var inte den som blev bjuden på fester direkt, men jag och mina vänner klädde ut oss och promenerade omkring bland husen i skogen. Trots att det ibland var någon kilometer till nästa hus så spatserade vi muntert vidare utan gnäll. Det var ju halloween och vi älskade konceptet! Problemet var att ingen annan var med på det. Vart vi än gick så fanns där inget godis redo. Hade vi tur så fanns det en körsbärspralin, en apelsin eller lite småmynt att få men inget mer. Det värsta med hela grejen var att vi inte hade några mobiltelefoner och vi var långt ute i obygden utan att någon visste vart. Rent av farligt!
Så nu har jag och Robert (om än något passivt) bestämt oss för att försöka göra halloween till en större grej i Sverige. Det borde bli en familjehögtid som barnen kan se fram emot, samtidigt som den borde vara trygg då barnen går i vuxens sällskap! Nästa år kommer jag att lobba allt jag kan för att peppa föräldrar att följa med sina barn ut och trick or treat:a, förvarna grannskapet om att de borde ha godis hemma och främst av allt – anamma traditionen själv. Om folk börjar ta efter så kommer det till slut bli lika färgstarkt och fint som i USA. Who’s with me?
Hesh 