Ja, ibland får man skriva sådana ord. När det är såhär till exempel:
Först och främst: Jag satte mig vid datorn för 18 minuter sedan egentligen. Men så hörde jag ett bestämt GAUW GAUW GAUW från sovrummet som betydde: ”Nehedu, inget bloggande om inte jag får min napp!” Gissa hur många gånger han spottade ut nappen innan han somnade om? Nåväl, till början av nattningshistorien.
Klockan 19, ganska så exakt, somnade Lían som en stock i vår säng. Han hade då varit trött och grinig ett bra tag så kudden var välkommen för hans del. Han sov rätt så lugnt de kommande fyra timmarna. Någon gång ibland gnydde han lite för att han ville ha nappen, eller en hand på magen.
Sen skulle vi gå och lägga oss.
Jag bestämde mig för att försöka detsamma som jag lyckats med de senaste typ två veckorna: Lyfta över Lían i sin egna säng och natta om honom för att sen få sova med gott om plats och slippa ryggont. Jo jo, du. Lugnt och fint lyfte jag alltså över honom, han var avslappnad som en säck potatis hela luftfärden. Och så nuddade lilla gumpen madrassen. PRRRUTT!!
Scenario: Dötrött morsa med håret på ända sitter på sängkanten lutad över spjälsängen bredvid. Bebis ligger och sprattlar i spjälsängen, med gose-Snobben och tre kuddar samt täcke.
PRRRUTT som sagt. Klarvaken bebis. Förtvivlad bebis. Magmassage! Snabbt till undsättning: knåda magen och klia på ryggen. Tystnad.
PRRRRUTT!! Bebisgny. Mammas hand på magen. Tystnad.
BRRRRAK! Fnittrande bebis spottar ut nappen när han ser hur mamma grimaserar av gasbehandlningen. Mamma försöker hålla masken, bebis säger ”Auagauu gau mah gau?” Okej, välling? Ut i köket lufsar morsan, fortfarande med håret på ända och endast iklädd pyamasbyxor. Tänder lampan. Ser att grannen mitt emots lampa också är tänd, ser även att grannen står i vardagsrummet och tittar hitåt med gapande min. Mammans hår står fortfarande på ända och hon har ingenting på överkroppen. Släcker lampan.
Slurk. Vällingen gick ner på tre röda och bebisen gäspade nöjt. Pjuh. Som vanligt lägger han sig på sidan med ansiktet in i en av kuddarna, armarna om den andra, den tredje som stöd bakom ryggen och Snobben bredvid. PRUTT!
Bebisen vänder sig och vrider sig lite. PRRRRUTT! Gnyr lite, men försöker somna om. BLRRRRRUTT! KLAFS KLAFS (STANK STANK) PRUTT BRAK PRRRUTT! Bebisen försöker somna om. Mamman försöker hålla sig medveten – får inte däcka av stanken!
Det var bara att inse fakta: Blöjan måste bytas. SUCK!
”GAUW?” säger bebisen glatt. ”Ska jag redan få komma upp?” Mamman muttrar. Väl ute i vardagsrummet bekräftas faktumet att blöjan V E R K L I G E N behövde bytas och bytesprocessen påbörjas. Bebisen jollrar förnöjt, gör ansats att rulla var femte sekund och skrattar varje gång mamman suckar.
Sådär. God natt. Bebisen ligger som ett frågetäcken i sin säng. ”Tror du jag kan sova nu?” Nattningsförsök påbörjas.
Magmassage, gnäll från bebisen. Kli på ryggen, bebisen vrider sig undan. Hand på magen, fnittrande bebis. Gör ingenting, bebisen tar upp en av kuddarna och betraktar den med ett lyckligt jollrande. Mamma lägger tillbaka kudden. Bebisen tar upp den andra kudden, pratar lika glatt med den. Mamma tar ifrån honom kudden. Bebisen tar tag i ett hörn av täcket och drar över huvudet på sig själv. Fnitter hörs där underifrån. Mamman drar undan det med en suck och bebisen börjar skratta. Mamman proppar in nappen i munnen på bebisen. Tugg tugg, sutt sutt, plopp. Nappen flyger upp och gör en volt i luften innan den landar på golvet. Bebisen vänder sig mot kudden för att somna om. Saknar nappen, börjar gny. Får nappen, pruttar. <Upprepa stycket 5-6 gånger.>
Slutscenario: Mamman vaknar halvliggande över kanten på spjälsängen. Kinden har somnat, då den pressats hårt mot sängkanten. Ena armen är bortdomnad, då den kramaktigt håller fast i den kudden som bebisen för tillfället vilar sin kind emot. Mammans fötter är som isbitar, då de sitter nakna på det kalla parkettgolvet. Det rungar i öronen och klockan är 00:10. Han sover, han sover, halleluja! .. eller? ”GAUW GAUW GAUW!”
Hesh 