Kategoriarkiv: Skryt

Skryt

Posted by —

0

image

Hur gulligt blir det inte när ens barn får äta samma sak som ”de vuxna”? :) köttbullar (färs, lök, persillade), tomat, potatis och nu ska jag börja med brunsåsen som jag sen spär ut åt Julian. :D mysmiddag! Han ska dessutom få peta i sig maten helt själv. :’)

Lían 9 månader.

Posted by —

0

Någon frågade mig om jag hade två söner.
Nej, Lían är ett smeknamn för Julian. :)

Hallå allihopa! Nu är alltså vår prins redan 9 månader gammal! Det känns svårt att tro, samtidigt som det känns som att han funnits i mitt liv för alltid. Jag kan inte längre minnas hur världen var utan Julian. ♥

Han väger nu ganska så exakt 10 kg, mäter 80 cm och har ett huvudmått på 48,2 cm.
Han äter som en häst, kryper som ett lejon och kacklar som en tupp. :P

Just idag är favoritorden ”Krajk”, ”badau” och ”Uijja”. Jag börjar ana att Uijja kanske kan komma från hans eget namn.. det är nämligen ”ordet” han använder mest sedan ett tag tillbaka. Resten är nog bara underbart jibberjabber. ;D

Vi var hos BVC-sköterskan i förrgår och då chockade han henne igenom att vända sig mot mig och stolt säga ”mamma”, med eftertryck! Hon blev alldeles till sig, haha. ”HAN SA MAMMA! HAN SA MAMMA!” Att det inte var något nytt, det ville hon inte gå med på. Haha, jaja.

Idag ska jag till nya lyan för att mötas upp med nya hyresvärden. Hon ska kolla in ännu lite ändringar vi vill göra. Undrar om de lagt golven än? SPÄNNANDE! :D

Testar man inte så får man aldrig veta..

Posted by —

2

Igår drack Julian ur sugrör. Nemas problemas, som om han aldrig gjort annat! Sweet, då kan vi skaffa en sugrörsflaska istället för nappflaska till honom. :)

I övrigt har jag maginfluensa och Julian har ont i öronen. En bättre kombination än man kanske kunde tro. Nu sover vi tillsammans många långa stunder under dagarna och mellan magattackerna samt öronplågorna så har vi det ofantligt mysigt. Hehe.

Julian kryper sedan en vecka tillbaka som om han aldrig gjort annat. Han koordinerar händer och knän perfekt, som en gepard! ;) I lördags började han även försöka ställa sig upp från krypläge. Inga lyckade försök där än dock, men han ställer sig lätt mot möblerna. Ibland glömmer han av sig och släpper bordskanten/soffan/mammas hand och bumpar rumpan i golvet, men inga tårar än på den fronten. :D

Han äter större och större bitar mat och nu är det egentligen helt onödigt att vi delar hans macka i bitar – för i så fall stoppar han in 3-4 stycken åt gången ändå. En munfull ska det vara, annars är Julian inte nöjd. Haha. Tror man btw att man ska få ha en banan i fred i närheten av vår pojke får man nog tänka om. ;)

Förutom sjukdom så sysselsätter vi oss med att packa inför flytten, medans papa Rob renoverar. Det är så pirrigt och mysigt att jag ibland bara skrattar rakt ut utan egentlig anledning. Så tänker jag såhär; Om de hänns såhär fantastiskt att flytta till en skräddarsydd lägenhet, hur kommer det då inte vara att till slut få flytta till hus? :D Uppenbarligen har vi minst ett underbart steg kvar i livet! (Fast vi har ju en miljon; Julians framsteg, framtida småsyskon till Julian samt dagen då vi äntligen finner tid och pengar till att gänga oss!)

Just nu, maginfluensan aside, längtar jag dessutom otroligt mycket tills vi får träffa Therese och hennes familj! Vi träffades via våra bloggar en dag i mars förra året. Hon såg att vi hade samma BF-datum och sedan dess har snacket flytit på obehindrat. Våra små kom med 3 dagars mellanrum, så det är väl inte så konstigt att vi har en heel del att prata om. :) Dessutom är hon, hennes dotter och hennes make tre heelsköna typer. Haha, hoppas jag inte gjorde dig alldeles för generad nu, Tres! :P

Nåväl, nu har jag en hel del packning och väldigt mycket bebisgosande att ta itu med.

Här får ni lite bilder på hur lyan såg ut innan vi började renovera. :)

Bilderna föreställer (i kronologisk ordning):
Líans rum (blå väggar)
Hallen sedd från ytterdörren
Vardagsrummen (ljusbruna väggar)
Vårt sovrum (vita väggar)
Tillbaka ut i vardagrummmen (samt hallen sedd från vardagsrummet)
Toaletten
Köket

 

Överraskad

Posted by —

0

image

Jag satt och läste på mobilen för att lyckas vakna, men när jag sen vände mig mot Julian fick jag ändå gnugga mig i ögonen ett par gånger. Ursäkta, har min son precis ställt sig upp helt själv?