Lösenordsskyddad: En febrig kväll hos familjen Bus.
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Såhär har vi det de obokade dagarna, nu när Robban är pappaledig.




Äntligen har jag hittat ett par hängslen!

Parkett, check!
Lovar att återgå till bloggandet nät vi renoverat + flyttat färdigt.

Oj, så Lían kämpar varje dag.
Han står mot allt; bord, soffa, babygym, våra ben. Och så övar han såhär. Haha, going! Någon är sugen på att springa omkring, skulle jag gissa.
Igår drack Julian ur sugrör. Nemas problemas, som om han aldrig gjort annat! Sweet, då kan vi skaffa en sugrörsflaska istället för nappflaska till honom.
I övrigt har jag maginfluensa och Julian har ont i öronen. En bättre kombination än man kanske kunde tro. Nu sover vi tillsammans många långa stunder under dagarna och mellan magattackerna samt öronplågorna så har vi det ofantligt mysigt. Hehe.
Julian kryper sedan en vecka tillbaka som om han aldrig gjort annat. Han koordinerar händer och knän perfekt, som en gepard!
I lördags började han även försöka ställa sig upp från krypläge. Inga lyckade försök där än dock, men han ställer sig lätt mot möblerna. Ibland glömmer han av sig och släpper bordskanten/soffan/mammas hand och bumpar rumpan i golvet, men inga tårar än på den fronten.
Han äter större och större bitar mat och nu är det egentligen helt onödigt att vi delar hans macka i bitar – för i så fall stoppar han in 3-4 stycken åt gången ändå. En munfull ska det vara, annars är Julian inte nöjd. Haha. Tror man btw att man ska få ha en banan i fred i närheten av vår pojke får man nog tänka om.
Förutom sjukdom så sysselsätter vi oss med att packa inför flytten, medans papa Rob renoverar. Det är så pirrigt och mysigt att jag ibland bara skrattar rakt ut utan egentlig anledning. Så tänker jag såhär; Om de hänns såhär fantastiskt att flytta till en skräddarsydd lägenhet, hur kommer det då inte vara att till slut få flytta till hus?
Uppenbarligen har vi minst ett underbart steg kvar i livet! (Fast vi har ju en miljon; Julians framsteg, framtida småsyskon till Julian samt dagen då vi äntligen finner tid och pengar till att gänga oss!)
Just nu, maginfluensan aside, längtar jag dessutom otroligt mycket tills vi får träffa Therese och hennes familj! Vi träffades via våra bloggar en dag i mars förra året. Hon såg att vi hade samma BF-datum och sedan dess har snacket flytit på obehindrat. Våra små kom med 3 dagars mellanrum, så det är väl inte så konstigt att vi har en heel del att prata om.
Dessutom är hon, hennes dotter och hennes make tre heelsköna typer. Haha, hoppas jag inte gjorde dig alldeles för generad nu, Tres!
Nåväl, nu har jag en hel del packning och väldigt mycket bebisgosande att ta itu med.
Här får ni lite bilder på hur lyan såg ut innan vi började renovera.
Bilderna föreställer (i kronologisk ordning):
Líans rum (blå väggar)
Hallen sedd från ytterdörren
Vardagsrummen (ljusbruna väggar)
Vårt sovrum (vita väggar)
Tillbaka ut i vardagrummmen (samt hallen sedd från vardagsrummet)
Toaletten
Köket

Nu börjar vi renovera vårt hem.

”Nu har shoppingdjävulen flugit i mig!”
Inatt föddes Julians sjätte syssling och vi är överlyckliga för hela familjens skull! Ännu mer lyckig är jag för att detta innebar att jag fick shoppa bebiskläder! ;-P Kan dock inte visa bild på det jag köpte – man vet ju aldrig om de nyblivna päronen skulle råka snubbla in här..
Istället får ni se vad som införskaffats åt Julian. Gossebarnet mitt har ju bestämt sig för att börja nagga på strl 86, så det vår bara att gilla läget och shoppa åt honom med. Byxor köpte jag dock i förrgår, så de är inte med på bilden, ett par gråa manchesterjeans och ett par bruna vanliga jeans.



Lían älskar.. sig själv.

Julian ligger och testar olika ansiktsuttryck i spegeln. Superkul!