Det finns ju så mycket att fotografera, när man har en lillfis! 
Kategoriarkiv: Fotografier
Bara en helt vanlig familj.
Jag vet att dehär bilderna inte är någon direkt fröjd att titta på, men jag blev så glad och skrattade när jag kollade igenom dem att jag bara måste visa dem i all sin enkelhet. Kanske hittar moster Eva, mormor eller någon annan i familjen in och ler lika stort som jag gjorde. 
Ps1. Failbilden, när jag försöker hinna med att lyfta upp Julian ♥ hahaha, dubbelhakor + chockad bebis = win
Ps2. Ja, jag försökte matcha mina kläder till skenorna, det var därför kameran kom fram in the first pace. 
Inte visste jag att självutlösare är hemska osammarbetsvilliga doningar! Haha!
Mars lovar stort – del 2
För nyfikna våra inrednings-/arkitektnerdar. Nästa vecka börjar vi flytta in! Tills dess ska skåpsluckor och dörrar sättas, samt vitvaror bytas ut.
…och tapet sättas i Líans rum, obviously.
Mars lovar stort – del 1
Jag inbillar mig inte att jag är någon fotograf – jag ville bara, om än endast för min egen skull, föreviga kärleken. På Stumholmen började mitt liv. <3
Lían 9 månader.
Någon frågade mig om jag hade två söner.
Nej, Lían är ett smeknamn för Julian.
Hallå allihopa! Nu är alltså vår prins redan 9 månader gammal! Det känns svårt att tro, samtidigt som det känns som att han funnits i mitt liv för alltid. Jag kan inte längre minnas hur världen var utan Julian. ♥
Han väger nu ganska så exakt 10 kg, mäter 80 cm och har ett huvudmått på 48,2 cm.
Han äter som en häst, kryper som ett lejon och kacklar som en tupp.
Just idag är favoritorden ”Krajk”, ”badau” och ”Uijja”. Jag börjar ana att Uijja kanske kan komma från hans eget namn.. det är nämligen ”ordet” han använder mest sedan ett tag tillbaka. Resten är nog bara underbart jibberjabber. ;D
Vi var hos BVC-sköterskan i förrgår och då chockade han henne igenom att vända sig mot mig och stolt säga ”mamma”, med eftertryck! Hon blev alldeles till sig, haha. ”HAN SA MAMMA! HAN SA MAMMA!” Att det inte var något nytt, det ville hon inte gå med på. Haha, jaja.
Idag ska jag till nya lyan för att mötas upp med nya hyresvärden. Hon ska kolla in ännu lite ändringar vi vill göra. Undrar om de lagt golven än? SPÄNNANDE!
Skön helg.
I fredags kom min musa hit ♥
I lördags döptes vackraste Loke ♥
Igår chillade vi i solen på bakgården (till nya lyan),
renoverade och gick på babysim. ♥
Det har varit en ljuvlig helg, kort sagt. Livet leker och våren annalkas. ♥
Precious.
03 Mina föräldrar
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
03 Mina föräldrar
Idag blir det inget långt inlägg. Det är nämligen så att jag inte tycker att jag har rätten att skriva allt för mycket om andra i min omgivning. Nämna är en sak. Skryta om min karl och vårt barn är en annan.. Men att beskriva dem som uppfostrat mig, det känns som att det är upp till dem om de vill presentera sig officiellt. Jag skriver alltså bara dethär om mina föräldrar, eller egentligen om mig; Jag har ärvt pappas oförmåga att bekymra sig, mammas engagemang och styvpappas tålamod. Jag är en perfekt produkt av tre helt olika människor! Haha. 
- – -
På tal om föräldrar
så snubblade jag in på smartphotos canvas-rabatt. 75% off på alla canvastavlor! Det blev en ostig tavla med bilder på Julian och hans päron:
Resultat av photo session!
Tack Ida Gustavsson! Och tack Sophia och Roger som gav Julian presentkortet i doppresent. Vi är jättenöjda! <3 <3
Världens vackraste pojke,
vår prins Julian!
Styret i backen.
Om ni möter mig på stan med styret i backen så får ni ursäkta. Det är inget personligt, jag har bara helt enkelt för mycket i huvudet för att orka råka springa på någon så jag väljer att titta mer ner i vagnen än runt omkring mig.
Jag ska ärligt erkänna att vi aldrig slutade vira in Julian i saker så att han är lika rörlig som en mask. Haha! Nä, det är inte så hemskt som det låter. När vi är ute i kylan (mellan hemmet och bilen) är han totalt invirad i denna sjalen, en filt som jag stickat i tjockt ullgarn och en fleecefilt (inkl. mössa och halsduk), men så fort vi kommer till bilen släpper jag självklart lös hans händer och fötter.
Jag sitter och väntar på att min Jumpin ska bli klar i tvätten så att jag kan lämna över den till en köpare imorgon. Efteråt knatar jag raka vägen till InterSport och köper en ny overall i passande storlek. Det var absolut sista gången jag handlade kläder på internet! Haha. Den jag ska sälja imorgon köpte Robert till mig i graviditetspresent, men den var typ 30 cm(!!) för lång i benen och det hade fått plats en och en halv HÖGGRAVID Amanda i den på bredden. Så tokigt det kan bli.
Gladaste killen, på besök hos farmor. Mycket snygg, däckad morsa i bakgrunden.
Nåväl, ni undrar kanske vad som händer i våra liv? Massor! En del saker bör man hålla för sig själv men jag kan ju iallafall berätta att vi fortfarande jobbar hårt på att hitta orsaken till Julians sömnproblem. Det senaste vi kom på att prova var att radikalt ändra kost. Sömnkliniken övertalade mig att en så pass stor kille som Julian (8400g, 73cm, knappt ett halvår gammal) kräver väldigt mycket mer och näringsrikare mat än vad BVC vill kännas vid. Så pang bom skulle vi börja med rejäla matportioner minst 3 ggr / dag. Oj, vad svårt! Men jag vill stolt meddela att Julian sov hela förtsta natten med bara ett uppvak för att äta. Dock är det svårt att få honom att äta av hela kostcirkeln. Han spottar ut allt som innehåller kött och jag vågar inte testa med bönor eftersom att jag själv får gaser (haha TMI?) av det. Någon som har tips på en bra sida med recept på osaltad barnmat fr 6 månader? Vore toppen!
Och så var alla rena 74-pyamasar för små, så vi fick snällt gå igenom 80-kläderna som fram tills nu varit nerpackade. Denna pojk till å växa! ;-P Men jag måste erkänna att han är väldigt fin i elefant-pyamas. <3
I övrigt så håller vi på att utreda mina knän för fullt. Det högra har gått ur led otaliga gånger de senaste 12 åren (orkar inte räkna, men mellan 2 och 3 ggr / månad) och det vänstra har gått ur led en gång. Efter en röntgenundersökning fick jag en snabbtitt när bilderna framkallades och det såg ut som att slutet på mina lårben är.. eh, hur ska man kalla det? Outvecklade? Alltså på små tjejer är det vanligt att den ena av ”knölarna” i slutet av lårbenet är mindre än den andra. Hos vuxna kvinnor ska de vara ungefär lika stora, men det verkade inte mina vara. Nåväl, jag har ingen som helst utbildning inom röntgen så jag kan inte annat än spekulera.
Min pojk kan flirta han!
Julians utveckling går framåt i en rasande fart!
- Från att inte kunna sitta utan stöd alls för två veckor sedan har det gått till att han kan sitta utan stöd hur länge han vill – dvs tills något är intressant nog att slänga sig efter. Haha.
- Dessutom har han sedan några veckor tillbaka börjat kommunicera jäättemycket med händerna. Han sitter stilla och tittar på mig och Robert samtidigt som han smeker oss i ansiktet med höger hand när han vill sova. Han nyper oss i näsan, kinderna eller läpparna om han sover i vår säng och vill att vi flyttar oss. Aj! Många andra gester och rackartyg har han för sig, men jag är alldeles för trött för att focusera på att rabbla upp mer just nu. Hehe.
- Han har börjat acceptera andra något mera. Visserligen är han av någon dum anledning något reserverad när det kommer till släktingar (farmor, morfar o.dyl.) men samtidigt är han mer social och på Sömnkliniken till exempel låter han dem både hålla honom och leka med honom. Så skönt! I torsdags satt han till och med i knät på en i personalen utan minsta klagan.
- Han går upp upp upp i vikt och rusar i höjden, vill jag lova. Vissa dagar ser det ut som om hullet ska börja lägga sig men samma sekund som man börjat tetas och kalla honom ”knubbis” så skjuter han upp några millimeter till och hullet jämnar ut sig över kroppen. Haha. Aldrig har jag då mött en halvårsbebis som varit längre än vår Lían.
- Pojken är så duktig på att äta! Han kan äta hur mycket fruktpuréer och gröt som helst. Tyvärr är han som sagt inte lika glad i kött. Grönsaker är inte heller jättekul, men det går ner iallafall. Ikväll hade jag gjort ”tacos” åt honom (köttfärs, tomat, gurka, ost och liiite svag tacosås) och det kom upp lika snabbt som han svalt det. Två gånger kräktes han, sen gav jag upp. Det fick bli havregröt med blåbär&hallonsylt istället. Som han slevade i sig! Haha.
- Han ”kan själv” hela tiden. Ska äta själv (nog för att han kan föra skeden till munnen själv, men han slår hela tiden omkull tallriken med den och den hamnar aldrig ”på rätt håll” i munnen) och dricka själv (pipmuggens två handtag håller han i med järngrepp, där har vi ingen chans.. men å andra sidan så bemästrar han den iallafall helt ok). Han hjälper även gärna till med blöjbytet – helst innan vi torkat honom i rumpan, så att han får bajs på händerna. Trevligt! Han hugger tag i aallt som vi äter, tex som ikväll när han egentligen skulle ligga och sova och vi bullat upp med marabou stycksaker som fredagsmys. Han såg mig ta en bit choklad och slängde sig med all sin kraft mot förpackningen som låg en bit bort i soffan. Sen var det lögn att försöka få tillbaka den från honom. Tur att chokladen var slut. Han ska även ”krypa”. Kort sagt så blir han 1. arg för att han inte kan krypa 2. arg för att vi försöker hjälpa honom. Haha, detta barn! <3
Lían och jag hade tomte-photosession för ett tag sedan. Han var skeptisk. Det blev inga julkort den dagen.
En annan intressant nyhet är att vi har upptäckt att det avtagbara tyget på vår soffa inte är så avtagbart. ”Hålet” för dragkedjan är för litet för att man ska kunna få ur kudden. Hur kom vi på detta? Jo, det kom bajs i soffan! X-D Nästa gång kollar nog Robert så att det inte kommit bajs upp på ryggen på Julian, innan han lägger honom i soffan för att byta blöja.
Julian borde söka jobb som modell för tuggleksaksreklamer! Vi har säkerligen ett tjugotal bilder på honom när han tuggar förnöjt på diverse leksaker samtidigt som han fyrar av ett varmt leende! <3
Imorgon ska vi åka ut till (R)Ödeby och kolla på en ljusblå Emmaljunga Scooter åt Julian till fyndpris. Jag är lite småskeptisk till att lämna den nuvarande vagnen, men samtidigt så har han haft ryggstödet uppfällt nu i två månader i streck. Visst kan man använda vår Emmaljunga City Cross som sittvagn med, men den har mycket sämre sele och ärligt talat så är jag så trött på den skrikiga färgen så att jag vill kräkas. Hur som haver så kommer jag att fortsätta City Crossen vintern ut, eftersom att den är enklare att inreda varmt och eftersom att Scootern inte går att ha vänd emot sig. Det är väl mest priset som lockar. Scootern är i princip gratis! :-O Så även om vi inte börjar använda den förrän till sommaren så är det en bra investering, skulle jag tro. Är jag alldeles fruktansvärt jätte-nitti” om jag har en silverfärgad åkpåse i den ljusblå vagnen? Haha.
Kan bada med mamma också! <3
Väldigt(?) intresserad Julian. Haha.
Nu ska jag bege mig ner i tvättstugan igen. Ursäkta bombnedslagsinlägget, men jag hade äntligen lite tid och en miljon tankar i huvudet. Ni skulle bara veta hur mycket text det blivit om jag skrivit ALLT jag tänkte för stunden.
