Det börjar bli bättre med allt. Jag kan gå (om än med Quasimodo-stil) några steg på plan mark och igår tog jag mig runt stan på kryckorna. Idag la jag om såret själv och det har läkt fantastiskt fint. Det är mycket upp och ner med humöret just nu så det är svårt att känna sig motiverad att blogga eftersom att röran i huvudet saknar röd tråd. BBL
Dubbla myssockar! Blodcirkulationen är heeeelt åt helvetet..
Jag får rullstol och duschbräda på måndag. Fattar ni hur underbar en duschbräda är, när man fått tvätta sig med våtservetter i ett par dagar? Ååå, jag längtar!! Dessutom levererar de en rullstol, så jag kan ta mig ut också. 
I övrigt så fick jag ta Fragminsprutan* själv ikväll. Robban dricker öl, så han får inte komma nära mig med en nål! 
Det gick bra för mig, men fasen vad det bränner när Fragminet sprids… Någon som känner igen detta? Aldrig hört att det ska göra ont..
Jag vaknade av smärtan inatt! Visserligen tog jag inga tabletter inför sänggående, men jag trodde inte att det gjorde SÅ ont bakom bedövningsridån.. Jag har inte hoppat över ett enda piller sedan dess.
C y’all later, för jobbigt att mobilblogga.. 
*Läkemedel för att förhindra trombos/blodpropp
Mitt älskade nya knä, jag längtar så tills jag får använda dig! Tills dess: vi luftar lite iallafall. Underbart skönt.
Julian älskar kryckorna innerligt… att hans mamma blir om möjligt ännu mer invalidiserad, ja det skiter väl han i?
Nä, det är min sprutburk. Han får inte leka med den, han ville bara kika – innan jag började använda den. Jag har sprutor och piller till ett helt kompani, känns det som.
Operationen gick bra och utan problem enligt kirurgen. Jag får berätta mer när jag kan sitta vid en dator, för det är jobbigt att blogga långa inlägg från mobilen.
Det enda jag orkar just nu är att cirkulera säng-toa-kök. Fint nog kom några underbara familjemedlemmar och Liz för att muntra upp mig lite tidigare idag. Det värmde. Jag är ynklig. Men tro inte att jag bara gnäller och slöar. Jag gympar bäst jag kan från sängkanten och Robert är en underbar coach. Däremot måste jag passa på och vila en stund nu, medans mina män gör ärenden. BBL!
Jag är helt slut och det smärtstillande verkar inte. Benet är krokigt och jag kan VERKLIGEN inte gå. Suck. BBL
Jag lever men är inte kry nog att skriva just nu. BBL
Vi hörs sen, för nu skrivs jag in!
Jag är vid det här laget världsmästare på att desinfektionsduscha! Enda nöjet just nu är att låta mig imponeras av min egen proffsighet.
Jag kanske är lite väl noga, men jag minns så tydligt rubriken i Medicinsk Grundkurs-boken: Man kan kräkas i en öppen buk – men ej andas i en öppen led.
Nu ska jag och min ännu oöppnade led desduscha! Stay tuned.
