Bättre sent än aldrig smyger jag ännu en gång in med skammen över att det var så länge sedan jag skrev sist. Sedan vi blev gravida i september 2010 var jag och Therese mamma-bloggarna med stort M, men sen våra barn blivit allt äldre har de lugna stunderna bara blivit kortare. På ett bra sätt för vår del så klart – nu har vi så mycket mer kul! .. men för en bloggläsare kan det bli lite segt (jag vet ju hur rasande jag blir när bloggarna som jag följer inte uppdateras ofta nog :P).
Nåväl, jag har det bra iallafall. 🙂
USK vs SSK
Om bara några dagar ska jag på upprop inför introveckan (läs: och nollningen!) på sjuksköterskeprogrammet, BTH! Det känns bra och ibland ganska pirrigt, men andra gånger något vemodigt. När jag berättar för mina arbetskamrater om den kommande utbildningen är dock reaktionerna ytterst spridda. Jag brukar formulera mig som följande:
”Jag älskar att arbeta som undersköterska och jag tycker att yrket är oerhört värdefullt för alla inblandade. Det är nog svårt att någonsin igen hitta en arbetsplats som har möjlighet att fyllas med så mycket kärlek och gemenskap som på ett boende. Det känns konstigt och lite sorgligt att lämna det bakom mig, men jag är alldeles för vetgirig! Jag behöver veta mer om människan, kroppen, sjukdomar, behandlingar och framförallt människans livscykel med focus på fortplantning, graviditet och förlossning. Jag bara måste. Jag måste utveckla mina kunskaper inom de ämnena!”
(Nu tänker ni ”den där uppsatsen deklarerar hon inte alls varje gång” men jo, i princip rakt av. Jag funderade nämligen länge och väl på hur jag skulle formulera mig när frågan väl kom upp och kom fram till att detta är precis vad jag känner. :))
Svaren jag får är som sagt mycket spridda och de senaste tre lät som följande:
- ”Vad härligt och dessutom skönt att du läste och började som undersköterska innan du blev sjuksköterska. Alldeles för många sjuksköterskor har en giftig och nedlåtande attityd mot oss, som om de trodde att vi var en mycket dummare version av dem.” Denna kommentaren följdes av en riktigt ledsen min som högg mig lite i hjärtat.
- En annan person svarade: ”Utveckla kunskaperna? Ha, snarare inveckla! Som sjuksköterska gör du det vi gör fast utan den kärlek och omsorg som vi arbetar med. Du spenderar mycket mer tid med papper och hinner knappt träffa patienterna innan de ska ut igen. Lycka till med utvecklingen.”
- Denna kommentar kom inte från en undersköterska: ”Åh, vad skönt, Amanda. Jag har alltid tyckt att din potential är så mycket högre än så. Du är alldeles för intelligent för att vara undersköterska. Det vore slöseri att använda dig i ett yrke med så låga intellektuella krav.” ÖÖÖÖÖÖÖÖÖH…
Okej.
- Jag blir så HIMLA ledsen när jag hör kommentarer som denna, för det var inte första gången någon uttryckte den känslan. Hur kan en sjuksköterska ens tänka tanken att det är något mindre värdigt med vad undersköterskan gör? En undersköterska har allt som oftast antingen samma arbetsuppgifter som sjuksköterskan minus vissa delegeringar, ledarskapsroll på sjukhusets vårdavdelningar och en väldig massa dokumentation (detta gäller främst inom landstinget) eller så har undersköterskan HELT andra arbetsuppgifter. Du kan inte, med sjukskötersketitel, arbeta som vårdbiträde på ett äldreboende. Skulle du som sjuksköterska söka en sådan tjänst skulle du bli anställd som undersköterska vare sig du vill eller inte! Väl där skulle du få uppleva skillnaden på hur en undersköterskas arbete ser ut jämfört med en sjuksköterskas. Jag tar upp mer om detta lite längre ner.
- ÅÅÅÅÅH, vad trött jag blir! Varför måste det antingen vara svart eller vitt? Så antingen är man då en mindre värd undersköterska med förmågan att just utföra under med människors livskvalité, eller så är man en så jävla högfärdig sjuksköterska med lite mer boksmart kunskap men totalt förlorad när det kommer till empati och omvårdnad?
- Här har vi kommentaren som jag får olika versioner av aaalldeles för ofta. Kommentaren från de flesta som alrig jobbat inom vården. I början argumenterade jag emot, men nu mera är det vanligare att jag bara suckar, skakar på huvudet och byter samtalsämne.
Hur jag än vänder på kommentarerna jag fått så är det ändå omöjligt att inte känna visst vemod inför kommande utbildning. Därför tänker jag försöka trösta mig själv igenom att skriva ner vilka skillander jag ser på mitt nuvarande och mitt kommande yrke.
Så här skriver Arbetsförmedlingen:
”Sjuksköterskan är omvårdnadsexperten i patientens närhet. Hon eller han tar ansvar för att medicinska ordinationer blir genomförda och att patienterna får den omvårdnad de behöver.”
”En undersköterska arbetar nära människor som av olika anledningar är i behov av vård, omsorg, stöd eller service. Exakt vilka arbetsuppgifter man har varierar beroende på var man jobbar. Att kunna leva sig in i andras situation är alltid viktigt.”
Så, kort sagt kan man väl påstå att en sjuksköterska ger patienten vad han eller hon behöver. Oftast kan man nog även anta att det inte finns så mycket mer svängrum än så. Som undersköterska är däremot omsorgen din främsta arbetsuppgift. En undersköterska arbetar nära inpå och kämpar sig förbi behöver för att försöka tillfredsställa även viljan.
Nu till vad jag i början sa till de personer som kom med kommentar nummer 3, plus lite krydda och minus alla artighetsuttryck:
Att över huvud taget anta att ett yrke där vårdarna har hand om andra människors, olika människors liv och död är det fullkomligt efterblivnaste påstående jag någonsin fått tryckt i ansiktet! Att tro att det är möjligt att med lätthet utföra ett bra arbete på en plats där ett snesteg faktiskt kan innebära slutet på ett liv SAMTIDIGT som focus ska vara på att se till så att människorna i fråga kan säga, trots åkommor, demens, ensamhet och dödsångest, att de har det bra. Att tro att det är något man gör med lätthet.. DET är ett tecken på bristande intellekt. Nog förstår jag att kommentaren är baserad på okunskap MEN en intellektuell person är inte dum nog att uttrycka sig utan att först ha alla sina fakta.
Personen i fråga vet inte att det är undersköterskorna som, dag som natt, sitter bredvid de äldre och med sitt intellekt analyserar vad som behöver pratas om för att livet för de äldre inte ska kännas hopplöst. Det är undersköterskan som på boendena använder sina kunskaper om tex mediciner, hygien och sårvård för att se till så att dem de vårdar mår bra och lever ett hyggligt liv. Det är undersköterskan som håller många av de äldre i handen när de tar sitt sista andetag. Det är undersköterskan som har kontakten med oroliga, arga, ledsna och förvirrade anhöriga. Det är undersköterskan som utefter bästa förmåga och beroende på boendets resurser drar igång aktiviteter och nöjen för dem som bor där. Det är i de flesta fall undersköterskan som ser till att uppvaktningen på födelsedagen blir som önskad. Undersköterskan kommer med julstämningen, påskriset, midsommarkransarna och allahelgona-lyktorna.
Året om tar undersköterskan hand om de äldres glädje och sorg, levnad och död och ändå har folk mage att påstå att undersköterskeyrket är något mindre värdigt! Om någon skulle tvivla på att synen på yrket är sådan, så kolla gärna in undersköterskans lönebesked. Jag har nämligen långt mycket lägre lön än min outbildade väninna i mataffären, trots att vi arbetat lika länge. Där. I rest my case.
Över till sjuksköterskeyrket då. Ja, nu har jag ju inte ens påbörjat min utbildning men jag har dels varit inlagd på sjukhuset, dels fött barn där, dels åkt in akut dit upprepade gånger, dels opererats där och dessutom har jag vänner där. Jag inbillar mig inte att mina erfarenheter kan tala om för mig alls hur det verkligen är att arbeta som sjuksköterska, men jag tror att det tillsammans med mitt intresse för sjukvård och min vetgirighet har gett mig en hum. Så, på grund av bristande fakta kan jag bara säga att många sjuksköterskor jag har mött har för stunden varit de underbaraste människorna i världen. Jag har varit så imponerad av dessa människors förmåga att kvickt och smidigt trösta och lugna samtidigt som de styr upp arbetet på en hel avdelning. När en undersköterska spenderar veckor, månader och ofta även år med att skänka livsglädje kontrar sjuksköterskan med att göra under för sin patient på bara några minuter. Det är något som man verkligen behöver kunna sin omsorg för, något som kräver en rejäl dos empati. In your face, kommentar nummer 2! 😉
Nu känner jag att min hjärna börjar sväva iväg lite och jag måste kämpa för att hålla mig till ämnet, så jag tror att jag sätter punkt där. Tack för att ni tog er tid att läsa.
Hesh 